Johannes första tandläkarbesök blev lugnt och lärorikt

På Ljungquist.org välkomnar vi besökare till vår familjs vardag. Här presenterar vi Nina, Eyvind, Johannes och Felix, berättelser från våra gemensamma år och en länk till Man & Water AB med dess internationella nätverk.

När Johannes första gång kom till tandläkarmottagningen visste han inte riktigt vad han skulle vänta sig. Den stora behandlingsstolen, de nya ljuden och alla redskapen gjorde intryck, men det viktigaste blev att han kände sig trygg. Mötet blev lugnt, nyfiket och lärorikt för hela familjen.

Förberedelser i lugnt tempo

Vi bokade besöket vid en tid när Johannes var mätt och piggen, men inte sömnig. På väg dit berättade vi vad som skulle hända: han skulle träffa en tandläkare, få tänderna undersökta och samtidigt lära känna igen några verktyg.

Hemma gick vi igenom besöket genom lek. Johannes kunde ligga på soffan medan vi förklarade hur spegeln används och hur det skulle kännas att någon rörde vid en tand. Vi undvek att lova att ingenting skulle göra ont, eftersom det inte är bra att skapa en föreställning som inte stämmer.

Johannes fick också packa en favoritleksak. Den medföljde in i rummet och gav honom något bekant att hålla i. En vuxen höll dessutom ögat på hur han reagerade, utan att hela tiden prata eller ställa frågor.

Mötet i väntrumet

När vi kom till kliniken möttes vi av personalen direkt. De hälsade Johannes med hans namn och förklarade att han fick ta god tid på sig. Just den väntan gjorde att vi slapp känna oss stressade av att springa in i en behandling.

För en vuxen som behöver sysselsätta sig finns ett onlineblackjack för vuxna, även om Johannes den här gången hellre undersökte spegeln och ritade tandläkarens kläder i en liten anteckningsbok.

Tandläkaren kom och hälsade, sedan frågade hon om Johannes ville se eller känna på något redskap först. Han valde att känna på sugslangen, som lät som en luftrörsdammsugare. När det kändes bekant blev nästa steg lättare.

Undersökningen steg för steg

Johannes klättrade upp i stolen med hjälp av en vuxen. Tandläkaren förklarade varje ny sak innan den användes och höll kontakten med hans blick. Hon berättade också att han kunde säga till om han ville pausa, vilket gjorde att han behöll lite av kontrollen.

Vid undersökningen rörde sig spegeln mellan kinderna och en mjuk sond undersökte några tänder. Johannes fick höra hur mjölktänderna räknades, men inga verktyg skyndade förbi utan förvarning. Den korta pausen för att skölja och spotta blev också en naturlig del av besöket.

Om en röntgen eller annan behandling bedömdes vara nödvändig förklarade tandläkaren varför. Inget gjordes bara för att det såg ut att vara standard. Johannes fick veta att fluorlack kan rekommenderas utifrån ålder och risk för karies, och att beslutet alltid byggde på en individuell bedömning.

Johannes reaktioner och lärdomar

Det som överraskade oss mest var hur snart Johannes började ställa frågor. Han undrade hur tandläkaren kunde se de små groparna i tänderna och varför instrumenten gjorde olika ljud. Nyfikenheten ersatte gradvis den första försiktigheten.

Efter undersökningen berättade han att spegeln hade varit roligast. Han ville också veta om tandläkaren kunde använda den hemma. Vi förklarade att spegeln främst hjälper tandläkaren att se och att mjuka borstar är bättre än andra föremål när man rengör tänderna.

Det viktigaste lärdomarna kunde inte räknas i minuter. Johannes hade varit nervös, men han slapp inte för att vi hade lovat att allt skulle vara perfekt. Han hade blivit lugnare när han förstod vad som skedde, kände att han kunde påverka tempo och hade en vuxen som lyssnade.

Familjens nya tandvårdsvanor

När vi kom hem gjorde vi inte besöket till ett stort projekt. Vi borstade tänderna tillsammans som vanligt, använde fluoridhaltig tandkräm och lät Johannes välja sång till tandemaleriet. På så sätt behövde ingen särskild belöning för att besöket skulle kännas viktigt.

Familjens övriga medlemmar, Nina, Eyvind och Felix, hjälpte till att skapa en positiv vardag runt tandvården. Ingen pressade Johannes att borsta snabbare eller skämta om att han var rädd. Vi märkte i stället hur små rutiner, som att borsta tillsammans, gjorde skillnad.

På vår familjwebbplats berättar vi också om vår tradition med lussekatter. Bakningen är en varm familjeritual, och precis som med andra sötsaker äter vi lussekatterna i lagom mängd och vid vanliga måltider. Sådana traditioner gör det lättare att koppla ihop vardagliga val med sådant som regelbunden tandborstning.

En trygg grund för kommande besök

Johannes första besök behövde inte vara helt fritt från nervositet. Det viktiga var att han kände att någon lyssnade på honom och att nästa steg alltid gick att förklara. Nu vet han vad som kan hända och vad han kan säga till om han behöver en paus.

Om ni planerar ett första tandläkarbesök kan ni skriva ner era frågor, välja en lugn tid och komma en stund före för att möta miljön. Berätta för barnet vad som ska ske, men undvik att lova att ingenting kan kännas. Låt er vuxna vara tillgängliga utan att göra barnet osäkert på om hen vill fortsätta eller inte.

Johannes historia visar hur tydlig information, egen kontroll och en vuxen som är lugn kan göra en ny erfarenhet mindre spännande. Följ Johannes utveckling på ljungquist.org, läs våra familjeberättelser och dela gärna er egen erfarenhet i kommentarsfältet.