Vår tradition att baka lussekatter till Lucia

När decembermörkret sänker sig över huset börjar vår familj längta efter saffransdoft, levande ljus och den särskilda stämning som hör Lucia till. För oss är bakningen av lussekatter en återkommande tradition där Nina, Eyvind, Johannes och Felix samlas kring köksbordet och hjälps åt.

Det viktigaste är inte att varje bulle blir perfekt formad. Det är stunden tillsammans, de gula degklumparna på arbetsbänken och väntan på att saffransbröden ska bli gyllene i ugnen. Varje år får traditionen nya små detaljer, samtidigt som den känns välbekant.

Traditionen börjar i advent

Vi brukar baka lussekatter någon gång under den första halvan av december, gärna en helg när alla kan vara hemma. Då får saffranet ta plats ordentligt och köket fylls av en varm, kryddig doft som genast för tankarna till luciatåg och vintermorgnar.

Ibland spelar vi julmusik medan degen jäser. Ibland blir det livliga samtal, mjöl på golvet och någon som smakar på russinen innan de hamnar i bullarna. Det är sådana enkla ögonblick som gör familjens lussebak minnesvärt.

Saffran, smör och en mjuk deg

Till degen använder vi mjölk, jäst, socker, smör, vetemjöl och saffran. En liten nypa salt balanserar sötman, medan kardemumma kan ge en extra rund smak för den som tycker om det. Vi låter smöret bli rumsvarmt så att det blandas jämnt i degen.

Saffranet får gärna lösas upp i lite varm mjölk innan det rörs ner. På så sätt sprids färgen och smaken bättre. Degen ska kännas smidig och följsam, men inte torr. När den har arbetats färdigt täcker vi bunken och låter den jäsa på en dragfri plats.

Barnen får vara med

För barnen är det roligaste ofta själva formningen. De får rulla längder, snurra ändarna åt varsitt håll och trycka fast russin som små ögon. Några lussekatter blir klassiska S-former, medan andra liknar kransar, kringlor eller fantasifigurer.

Vi försöker ge barnen gott om tid och låter deras skapelser få se ut som de vill. Samma tålamod använder vi vid andra måltider, där vi gärna provar fler familjerecept tillsammans. När barnen får delta praktiskt blir det ofta lättare för dem att känna nyfikenhet inför nya smaker.

Så formar vi lussekatter

När degen har jäst delar vi den i lagom stora bitar. Varje bit rullas till en jämn längd, ungefär som ett litet rep. Sedan snurras ändarna in mot mitten så att den välkända lusseformen växer fram.

Det går också att göra treflätor, små bullar eller en stor saffranskrans. För oss hör variationen till. Felix kanske gör en krokig figur och Johannes satsar på en jämn och klassisk form, medan Nina och Eyvind ser till att alla får plats på plåten.

Jäsningen gör skillnad

Efter formningen får lussekatter jäsa en andra gång under en bakduk. Den stunden är viktig eftersom bullarna blir luftigare och mjukare. Vi brukar passa på att diska undan, förbereda penslingen och lägga fram russinen som ska sättas dit innan gräddningen.

När bullarna har blivit synligt större penslar vi dem med uppvispat ägg. Russinen trycks försiktigt ner så att de sitter kvar under gräddningen. Ett tunt lager ägg ger saffransbröden den blanka, gyllene ytan som gör dem extra inbjudande.

Doften fyller huset

Ugnen behöver vara ordentligt varm innan plåten åker in. Gräddningstiden beror på bullarnas storlek, men vi håller noga utkik efter den gyllenbruna färgen. Övergräddade lussekatter kan snabbt bli torra, så vi tar hellre ut dem lite tidigare än för sent.

När plåten kommer ut får bullarna svalna på galler. Det är svårt att vänta, särskilt när doften sprider sig genom hela huset. Den första lussekatten äts ofta ljummen, gärna med mjölk, kaffe eller varm choklad.

Lucia blir en gemensam stund

På luciadagen dukar vi fram saffransbullarna tillsammans med pepparkakor och kanske några clementiner. Någon tänder ljus, någon sätter på luciasånger och resten av familjen samlas runt bordet. Det behöver inte vara stort eller högtidligt för att kännas speciellt.

Traditionen har blivit ett sätt att stanna upp mitt i december. När barnen blir äldre förändras deras roller, men minnet av saffransdegen, russinen och den första tuggan följer med. På så vis blir varje luciabak både en fortsättning och ett nytt kapitel i familjens historia.

Baka gärna en egen sats lussekatter i december och låt alla i familjen bidra med en liten uppgift. Spara några bullar till luciamorgonen, dela resten med släkt och vänner och låt doften av saffran bli en del av era egna vinterminnen.