Vår vecka utan skärmar – så gick det för familjen Ljungquist

En vecka utan skärmar lät först som ett ganska enkelt experiment. Vi tänkte att det skulle handla om att lägga undan mobiler, stänga av tv:n och hitta tillbaka till lugnare kvällar. Ganska snart märkte vi att skärmfri tid påverkar långt fler delar av vardagen än vi hade väntat oss.

För Nina, Eyvind, Johannes och Felix blev veckan ett gemensamt familjeprojekt. Vi behövde bestämma regler, hitta nya rutiner och acceptera att vissa stunder kändes ovana. Samtidigt upptäckte vi hur mycket tid som faktiskt frigörs när notiser, klipp och snabba sökningar inte längre styr dagen.

Målet var inte att bevisa att teknik är dålig. Skärmar hjälper oss med arbete, kontakt och information, och de har en naturlig plats i vår vardag. Syftet var att undersöka vad som händer när vi tar en paus från digitala vanor och ger närvaro, samtal och fantasi större utrymme.

Varför vi stängde av

Beslutet växte fram efter flera kvällar då alla befann sig i samma rum, men ändå var upptagna på olika skärmar. Någon svarade på meddelanden, någon tittade på korta videor och någon försökte följa ett samtal samtidigt som en telefon blinkade på bordet. Det var ingen stor konflikt, bara en känsla av att familjetiden blev splittrad.

Vi ville också se om sömnen kunde bli bättre. Kvällarna hade ofta dragit ut på tiden eftersom en snabb titt lätt blev en halvtimme. Därför bestämde vi oss för att prova ett helt skärmfritt dygn först och sedan bygga vidare till en vecka. Inspiration fick vi bland annat av berättelser om digital paus på en personlig blogg, där vardagliga vanor står i centrum.

Reglerna som gjorde skillnad

Vi kom överens om att tv, spel, sociala medier, streaming och privat mobilanvändning skulle pausas. Datorn fick bara användas om något var absolut nödvändigt för arbete eller praktiska ärenden. Kameror, väckarklockor och telefoner för akuta samtal var tillåtna, men de skulle ligga undan när de inte behövdes.

För att göra beslutet lättare skrev vi ner reglerna och bestämde en tydlig start- och sluttid. Vi valde också att inte använda skärmar i smyg, eftersom experimentet annars snabbt hade förlorat sin mening. Alla fick föreslå aktiviteter som kunde ersätta den digitala underhållningen, och det gjorde veckan mer gemensam än kontrollerande.

De första dagarna

Den första dagen kändes förvånansvärt lång. Vi tog fram frukosten utan att någon automatiskt började bläddra på mobilen, men tystnaden blev lite stel. Flera gånger sträckte sig någon efter en telefon av ren vana och stannade halvvägs. Det var tydligt att många skärmvanor sitter i kroppen innan man ens hinner tänka.

På kvällen blev rastlösheten mer märkbar. Vi saknade den enkla möjligheten att fylla varje paus med något nytt. Samtidigt somnade vi tidigare än vanligt. När morgonen kom upplevde vi att tempot hade sjunkit, och samtalen vid frukostbordet blev längre. Den första omställningen var alltså besvärlig, men den gav snabbt små belöningar.

Vad vi gjorde istället

Böckerna som länge hade legat på nattduksbordet fick äntligen uppmärksamhet. Nina började läsa högt efter middagen, medan Eyvind tog fram ett gammalt sällskapsspel. Johannes och Felix byggde en avancerad tågbana och ändrade konstruktionen flera gånger när den inte fungerade. Det var enkla aktiviteter, men de skapade ett naturligt samarbete.

Vi gick också längre promenader och upptäckte platser i närområdet som vi vanligtvis passerar utan att lägga märke till dem. En regnig eftermiddag bakade vi bröd, och en annan dag sorterade vi fotografier i pappersalbum. När händerna var sysselsatta blev det lättare att prata. Många samtal som annars hade avbrutits av en notis fick fortsätta tills någon faktiskt hade sagt det de tänkte.

När det skavde

Alla dagar var inte harmoniska. Vid ett tillfälle behövde någon snabbt ta reda på en praktisk uppgift, och det kändes irriterande att inte kunna söka svaret direkt. En annan kväll blev ett brädspel mer konfliktfyllt än roligt. Utan möjligheten att dra sig undan till en skärm blev känslorna tydligare och behövde hanteras på plats.

Det var också svårt att förklara för omgivningen att vi inte svarade lika snabbt som vanligt. Några meddelanden fick vänta, och det påminde oss om hur stark förväntan på ständig tillgänglighet har blivit. Efter några dagar slutade vi ändå att kontrollera tiden. Frånvaron av notiser gav ett lugn som vi först hade underskattat.

Det vi tar med oss

Efter en vecka hade ingen lust att kasta ut all teknik. Däremot ville vi ändra hur den används. Vi bestämde att mobilerna ska ligga bort från matbordet och att vissa kvällar ska vara fria från streaming och spel. En skärmfri söndag varje månad kändes som en rimlig fortsättning, liksom att stänga av notiser som inte kräver ett snabbt svar.

Den största förändringen handlade om uppmärksamhet. Vi blev bättre på att lyssna färdigt, göra en sak i taget och stå ut med korta stunder av tristess. Johannes och Felix saknade spelandet, men de uppskattade också att få mer tid till egna projekt. Nina och Eyvind märkte framför allt hur mycket lättare det blev att få en lugn kvällsrutin.

En vecka utan skärmar löste inte alla vardagens problem, men den gjorde våra vanor synliga. Vi såg när tekniken hjälpte oss och när den mest fyllde tomrum. Framöver vill familjen Ljungquist använda skärmar med större medvetenhet, samtidigt som vi skyddar tiden för samtal, vila och gemensamma upptäckter.

Följ gärna våra familjeberättelser och våra fortsatta erfarenheter av vardagsliv, resor och projekt. Besök också länken till Man & Water AB och det internationella nätverket från Ljungquist.org för att ta del av familjens andra engagemang.