Ninas nya hobby: sticka egna mössor

Nina har hittat en sysselsättning som kombinerar lugn handarbete, egna designs och stunder där familjens medlemmar samlas kring samma bord. När hon stickar en mössa brukar Eyvind, Johannes och Felix kommentera färgerna, prova formen eller säga till vilka delar som behöver justeras.

För Nina är det viktigt att varje mössa ska kännas personlig. Hon väljer garn efter humöret, planerar maskor i anteckningar och dokumenterar de små förbättringarna som gör nästa varv jämnare. Resultaten har blivit en naturlig del av familjens vardag och visas också på ljungquist.org.

En varm start på hösten

Idag sitter Nina ofta med stickningen i ett knä, medan radio eller musik fyller rummet. En mössa tar normalt några dagar, men de mer komplicerade modellerna får ta sin tid. Det passar henne, eftersom hon uppskattar en hobby som ger både koncentration och resultat.

Motivationen växte efter att hon stickade en enkel modell till en vän. Den höll formen bra och fick flera komplimanger, vilket fick Nina att prova nästa variant. Nu har projektet blivit större och innehåller bland annat olika resningar, färgblock och personliga detaljer.

De första försöken var inte alltid lyckade. Ibland blev resultatet snett, ibland för långt och ibland alldeles för varmt. Nina sparade ändå varje uppgift, eftersom misstagen visade vad hon behövde lära sig.

Från garnnysta till mönstersnitt

Att välja garn är Nina första steg. Hon jämför tjocklek, struktur och fall med stickor av olika storlek. Ett mjukt merinogarn ger en mjuk mössa, medan ett twistat garn skapar tydligare flätor och ribbningar.

Efter att ha köpt hem garnet gör hon små provstycken. De visar hur färgerna förändras under det naturliga ljuset och hur mycket garn som går åt. Det är ett arbetssätt som sparar både tid och pengar när hon senare bestämmer sig för en ny modell.

Mönstren ritas för hand i ett spiralhäfte. Nina markerar särskilt svåra partier och skriver instruktioner direkt på papperet. När hon upptäcker en bättre lösning ändrar hon även anteckningarna, så att nästa mössa kan göras med större säkerhet.

Teknik som kräver tålamod och känsla

En mössa måste både se finnas ut och passa bekvämt. Nina lägger därför extra tid vid pannbandet, där stickningen annars lätt drar sig. Formen provas när modellen är färdig, och en tunn resning ger bättre stabilitet runt huvudet.

Det svåraste är ofta att få minskningarna att mötas snett och jämnt i toppen. Nina använder stickor med olika längder för att kunna arbeta sig över vidden. Hon kontrollerar särskilt varje målmaska och justerar spänningen utan att dra åt garnet.

Även små fel kan rättas. En upphöjd maska kan plockas upp, medan ett för stort hål syss igen med matchande garn. Nina gör detta lugnt och utan att stressa, eftersom just de återstående masorna ofta kräver störst koncentration.

Familjens synpunkter väcker skratten

Eyvind är snabb att påpeka när en färg känns för intensiv, medan Johannes hellre diskuterar hur långt mössan ska stickas. Felix har en egen teori om att alla mössor bör få ett litet hängande garnhyss, oavsett modell.

Deras råd blir sällan sista ordet, men Nina tar ibland fram en ny nål när ett förslag verkar rimligt. Det har bland annat resulterat i en grå mössa med en smal turkisk röd rand och en bekväm resning som inte skär in.

När mössorna är klara provar alla gärna dem. De upptäcker då på nytt hur olika material kan kännas: ett bastigt garn blir varmt direkt, medan ett luftigt alpakagarn blir mjukt utan att bli för tjockt.

Mönster med inspiration från många kulturer

Nina arbetar gärna med ornament som bygger på upprepade former. Kilar, stjärnor och bågar återkommer i olika skalor och ger mössorna en rytm utan att kräva komplicerade tekniker. Hon blandar gärna nordiska stickmönster med former som hon hittat i böcker, på museum eller i det internationella nätverket kring Man & Water AB.

För formstudier har Nina tittat på islamiska geometriska mönster. Hon uppskattar hur de symmetriska figurerna kan tolkas i garn genom varv, stickning och färgbyte. Efter en sådan studie ritar hon ofta flera små varianter innan hon bestämmer sig för en hel modell.

Färgerna hämtar hon från årstider och omgivningar. Djupa gröna, tegelröda och snövita passar vintermånaderna, medan ljusgult och himmelsblått hör hemma under våren. Hon försöker också använda garn som finns i hushållet, så att varje skapa får en naturlig plats i det egna hemmet.

Varje mössa får ett eget uttryck

En mössa för Nina behöver inte vara unik på grund av ett ovanligt mönster. Även en enkel modell blir särskild genom garnval, längd och detaljer. Hon har stickat både lowret som vardagskläder och täta mössor för kalla promenader.

De senaste projekten utvecklas i flera storlekar. Nina vill kunna ge en vän en mössa som passar, utan att sticka om hela modellen. Därför provar hon nu in olika resningar och justerar antalet maskor efter hur de sitter runt pannan.

Hon uppmuntrar också till att laga gamla mössor. Ett nyt garnsträcka i pannbandet kan ge en sliten modell nytt liv, medan en diskret återställning av en upphöjd maska gör det lättare att bära den igen.

Sticka, dela och håll kontakten

Att visa arbetet på ljungquist.org har gjort stickningen mer social. Nina publicerar bilder på olika stadier, från första garnnystan till den färdiga mössan, och beskriver gärna de förändringar hon gjort under vägen.

Framtida planer innehåller en lätt stickad mössa för våren och en modell med flera färgblock till hösten. Hon vill också pröva olika stickor och jämföra hur olika garn lönar sig i mönstret.

Följ Ninas stickning på ljungquist.org, dela era egna favoritmönster och kommentera vilka färger som passar i familjens vardag. Nästa mössa växer redan fram.