Felix första besök i djurparken

Solens strålar silade redan in genom köksfönstret när Nina väckte de yngsta i familjen. Dagen hade planerats länge och nu var den äntligen här. Fruktstunderna vid matbordet byttes mot ilskna smörgåsar och en liten ryggsäck som stod packad vid dörren. Felix, familjens yngsta, sprang runt i pyjamasen och pekade mot hallen som om han förstod att något stort väntade.

Eyvind och Nina hade diskuterat länge om rätt tidpunkt för ett första besök. Lille Felix var nu gammal nog att ta in intryck, men fortfarande tillräckligt liten för att bli överraskad av det mesta. Johannes, storebrodern, hade lovat att visa sin lillasyster eller lillebror alla favoriterna han själv upptäckt förra sommaren. Stämningen i bilen var på gränsen till upprymd och Felix smackade belåtet på sin banan.

När parkeringsplatsen bredde ut sig framför dem och de höga träden kastade skuggor över bilrutorna, blev det tyst i baksätet. Felix glömde till och med sin banan. Han bara stirrade, förundrad över hur mycket som rymdes på en och samma plats. Hela familjen klev ur bilen och kände den där speciella lukten av soluppvärmd asfalt blandat med grönska från de stora ekarna.

Morgonens förberedelser hemma

Innan avfärd hade Nina dubbelkollat allt som kunde tänkas behövas under en heldag ute. Solkräm, extrakläder, en vattenflaska och en liten kikare för att kunna titta på fåglar på avstånd. Felix fick välja sin egen hatt och valde en med ett stort lejon tryckt framtill. Den var alldeles för stor, men det spelade ingen roll. Eyvind log åt hur stolt sonen verkade när han satte den på sig framför hallonspegeln.

Johannes hjälpte till att bära den lilla väskan med mellanmål och förklarade för Felix vilka djur som fanns i parken. Han berättade om elefanter, giraffer och apor på ett sätt som gjorde att Felix ögon blev allt större. Frågorna haglade och storebrodern svarade tålmodigt, även om han fick hitta på en del detaljer på vägen. I bilen sjöng de tillsammans en sång som Nina hittat på bara för detta tillfälle.

På platsen möttes de av en lång, svängd allé som ledde fram till entrén. Skyltar med tecknade djur välkomnade besökarna och Felix pekade ivrigt på varje nytt djur han kände igen. Några fick han fel på, men det gjorde ingenting. Hela familjen skrattade åt giraffen som han envisades med att kalla för zebra, och vid det laget var stämningen redan på topp.

På väg genom grindarna

Väl innanför grindarna möttes de av en vidsträckt vy över gröna ängar och dammar. Ankor gled fram över vattenytan och på andra sidan skymtade en flock hjortar i skuggan. Felix tog ett stadigt tag i pappas hand och började gå mot den närmaste stigen. Varje steg var ett litet äventyr i sig, för en liten upptäckare som aldrig riktigt vet vad som väntar bakom nästa krök.

En doft av hö och varmt gräs spred sig i luften. Johannes sprang lite före och ropade tillbaka att han sett något röra sig i buskarna. Felix stannade tvärt och lyssnade. Det enda som hördes var fågelkvitter och det svaga suset från lövverket. Snart visade det sig att det bara var en ekorre som kilade iväg med en hasselnöt i munnen. Lille Felix skrattade högt och försökte jaga efter den, men ekorren var betydligt snabbare.

De passerade en liten bro över en bäck där små fiskar syntes i det klara vattnet. Felix böjde sig fram och studerade dem noga, helt försjunken i sin egen lilla värld. Nina tog ett fotografi som hon visste skulle bli ett av dagens bästa. Det var i sådana stunder som familjelivet kändes allra mest levande, mitt i en vanlig tisdag som blivit till ett minne för livet.

Mötet med de stora djuren

Efter en stunds vandring kom de fram till djurens kungarike. Först ut var lejonen, som låg och vilade under ett stort träd. Felix stod som förstenad och glömde andas en kort stund. Han hade bara sett lejon på teve förut, och nu var det ett riktigt djur alldeles framför honom. Ögonen glänste och han tryckte sig intill pappas ben, men ville ändå inte gå därifrån.

Eyvind lyfte upp Felix på axlarna så att han skulle se bättre. Där uppifrån fick han en helt ny vy över inhägnaden och kunde dessutom se hur lejonhannen sakta lyfte på huvudet och tittade tillbaka. Det var som en tyst hälsning mellan två kungar. Johannes berättade att lejon sovereign nästan hela dagen och att de är som mest aktiva tidigt på morgonen, vilket Felix verkade fundera över länge.

Girafferna stod bredvid och sträckte på sig mot himlen med sina långa halsar. Felix gapade stort och försökte förklara hur höga de var genom att vifta med armarna åt alla håll. Det fanns ingen hejd på hans entusiasm. Han sprang fram till staketet, sträckte på tårna och ropade hej till den stora, gulbruna giraffen som stod närmast. Kanske fick han till och med en svag nick till svar, för det såg nästan ut så.

De färgstarka fåglarna

Fågelhuset blev en av dagens absoluta höjdpunkter. Där inne möttes besökarna av en symfoni av läten och en explosion av färger. Papegojor i rött, gult och blått satt och kurade på grenarna, medan små finkar pilade fram och tillbaka mellan bladen. Felix stod alldeles stilla och bara lyssnade. Det var som om han ville spara varje ljud inuti sig.

En av papegojorna kom fram till honom och lade huvudet på sned, som för att studera den lilla besökaren. Felix sträckte försiktigt fram ett finger och rörde vid gallret. Då skrek fågeln till, inte högt men tillräckligt för att skapa en kort tystnad. Sedan skrattade hela familjen, för det var som om papegojan ville hälsa ordentligt. Johannes förklarade att många av fåglarna var väldigt nyfikna av sig.

I en annan del av huset simmade svanor och änder i en liten damm. Deras rörelser var så mjuka och långsamma att Felix försökte härma dem genom att gå på tå. Det såg ganska lustigt ut, särskilt med den stora lejonhatten som hela tiden var på väg att glida ner över ögonen. Nina fångade ännu ett ögonblick på kameran och tänkte att dessa bilder skulle pryda många familjealbum framöver.

Små kryp och stora överraskningar

Terrariet bjöd på en helt annan upplevelse. Här var det fuktigt och grönt, och överallt slingrade sig små ödlor längs grenarna. Felix rynkade först på näsan när han fick syn på en stor snäcka, men sedan log han och pekade ivrigt på den. Johannes berättade att snäckan hade ett hus på ryggen som den aldrig tog av sig, och det fick Felix att skratta så han kiknade.

I en glasbur satt en liten orm som vilade sig i värmen under en lampa. Felix ville absolut titta närmare, men höll sig på behörigt avstånd. Nina passade på att berätta om ormar på ett sätt som inte var skrämmande, utan snarare spännande. Att ormen kunde smälta sina byten och att den inte hade öron var detaljer som Felix uppenbarligen tänkte berätta om för alla kompisar hemma.

Det mest oväntade mötet blev med en liten sengångare som satt och sov i ett träd. Djuret rörde sig knappt, men Felix stod kvar och väntade tålmodigt på att det skulle röra sig. Efter vad som kändes som en hel evighet lyfte sengångaren sakta ena tassen, och det var som om hela rummet drog efter andan. Den lilla gesten blev dagens absoluta favoritögonblick för den lilla upptäckaren.

Fika och vila i parken

Efter timmar av upptäcktsfärd behövde familjen en paus. De hittade en mysig plats i skuggan av en gammal ek och bredde ut en filt på gräset. Smörgåsar, frukt och saft dukades fram och Felix åt med god aptit. Han pratade oavbrutet om allt han hade sett, och frågorna ville aldrig ta slut. Hur äter giraffer? Varför sovereign lejon? Kan man ha en sengångare som husdjur?

Eyvind och Nina satt och lyssnade med ett varmt leende. Det är i samtal som dessa som barndomsminnen verkligen formas, tänkte Nina. Johannes berättade att han själv hade ställt precis samma frågor för bara några år sedan, och att det kändes som igång. Familjen delade på en banan och skrattade åt att Felix fick mer i ansiktet än i magen.

Stunden i skuggan blev längre än planerat. Det var skönt att bara sitta och höra på fågelkvitter och barn som lekte i närheten. Felix somnade till och med en kort stund med hatten neddragen över pannan. När han vaknade var han redo för nya äventyr, och familjen packade ihop filten och fortsatte sin vandring genom parken med förnyad energi.

Hemfärden med nya minnen

Solen stod lågt över trädkronorna när familjen till slut började gå tillbaka mot utgången. Felix var trött men nöjd, och han pratade fortfarande om djuren han hade träffat. I bilen somnade han nästan direkt, med lejonhatten som vilade mot axeln och en liten leksaksgiraff i handen som han fått i butiken. Nina och Eyvind bytte en blick i backspegeln och förstod att dagen hade blivit precis så magisk som de hade hoppats.

På kvällen, när Felix borstat tänderna och lagt sig i sin säng, kom han fram med en stor fråga. Skulle de kunna åka tillbaka nästa helg? Nina log och strök honom över håret. Det fanns inget bättre svar på en sådan fråga än att genast börja planera nästa besök. Familjen har många äventyr kvar att upptäcka tillsammans, och djurparken kommer för alltid att vara platsen där Felix lärde sig att världen är full av underverk som bara väntar på att bli utforskade. Fler berättelser från familjen Ljungquists vardag och resor hittar du på sidans övriga artiklar.